Lycka!
Min största lycka när jag var åtta år - katten Mysan!
På andra plats kom den rosa pösjackan.
1987 fick min klasskompis Ramonas katt Fisen källingar!
Fisen var en Chinchilla perser (lite blandning angora)
och fadern var nog en tuff bondkatt!
Jag blev kär i Mysan (döpte henne själv)
och efter "lite" tjat vek sig mamsen och pappsen.
Men först fick källingen komma
på hembesök. Ramona bodde ju bara 100 meter bort.
Mysan hade en speciell plats i pappas famn redan som liten.
"Det lilla kattaskrället " kelade gärna med pappsen sedan
den dagen.
Klasskompisen Anette Svensson (numera Dremo) på kattvisit...eller "bara" för att träffa mig?
Mysan ville INTE gå i koppel...och slapp det också efter en tid av insnurrningar
i buskar och stolar i trädgården. Men oj så många gånger jag var olycklig över
att hon sprang iväg. Jag tror hela kvarteret hörde mig skrika efter henne och gå
och skramla med vitaminburken... Vad gör man inte för att få hem sitt hjärtegull.
Ps. Jag tror rosa var inne på den där tiden...;)
Kommentarer
Postat av: Helena W
Nostalgi!!! Ni ser ju precis ut som jag minns er!!! Mysan var katten som ni hade så länge, eller?
Postat av: Maria herself
Precis. Mysan blev 16 år gammal. Ingen kunde "do the catwalk" som hon! Fler bilder kommer!
Postat av: May-Lis Ljungberg
Märkligt! När jag skickade bilden på Mysan och dig sä tänkte jag: Detta är lycka! Och så skriver du ordet Lycka ovanför bilden. Tala om tankeöverföring!
Kram
Mamma
Trackback