Ljungbergskan

...att hon är en katt...

citat från min "MIN EGEN BOK",
när jag var 8 år och Mysan tre månader gammal

Mysan gillade att titta på tv redan som liten.
Tyvärr kunde hon inte slå
på tv:n själv utan fick stirra tills den (jag...)
satte igång och visade
härliga program med djur.

Notera den härliga heltäckningsmattan!!
Mysan försvinner nästan i färgskiftningarna!

Min största lycka när jag var åtta år -  katten Mysan!
På andra plats kom den rosa pösjackan.

1987 fick min klasskompis Ramonas katt Fisen källingar!
Fisen var en Chinchilla perser (lite blandning angora)
och fadern var nog en tuff bondkatt!

Jag blev kär i Mysan (döpte henne själv)
och efter "lite" tjat vek sig mamsen och pappsen.

Men först fick källingen komma
på hembesök. Ramona bodde ju bara 100 meter bort.



Mysan hade en speciell plats i pappas famn redan som liten.
"Det lilla kattaskrället " kelade gärna med pappsen sedan
den dagen.



Klasskompisen Anette Svensson (numera Dremo) på kattvisit...eller "bara" för att träffa mig?
Mysan ville INTE gå i koppel...och slapp det också efter en tid av insnurrningar
i buskar och stolar i trädgården. Men oj så många gånger jag var olycklig över
att hon sprang iväg. Jag tror hela kvarteret hörde mig skrika efter henne och gå
och skramla med vitaminburken... Vad gör man inte för att få hem sitt hjärtegull.

Ps. Jag tror rosa var inne på den där tiden...;)